Kroppen börjar nu återhämta sig och få energi. Jag längtar till att träna igen. Jag vill ta ut mig igen, det är så skönt! Jag mår så himla bra i sådana här stunder när jag inser vad jag klarar av. Jag vill klara av mer och bli bättre! På allt. Jag såg nyss två reportage på sporten. Det ena om Charlotte Kalla och hennes satsning, sedan ett med skidsprintherrarna när de tränade tillsammans i skidtunneln och på gymmet. Det ser så skönt ut. Träna hårt tillsammans och sporra varandra. Ta ut sig själv och ha roligt på samma gång. Gemenskap. Därför längtar jag till nästa bandyträning med laget. Så mycket roligare att träna med sällskap och sporra varandra.

Det där var smärsamt! Lindingöloppet för första och troligen sista gången =) Jag och Helena tog oss båda i mål och klarade vår målsättning. Relativt bra tider måste jag säga att vi fick. 2.29 på mig och 2.55 på Helly. Grymt av oss =) Men smärtan vi har nu är inte att leka med. Har nog aldrog haft såhär ont, inte ens efter ett vasalopp. Fast det är knepigt ändå. I 20km (som jag sprang på 1h 36min) kändes allt väldigt bra och jag tänkte att det här är ju plätt lätt jämfört med vasaloppet. Men då kom chocken. Sista 5km var det värsta jag varit med om. Som om att springa helt bortsvimmad. Svettig och kallsvettig på samma gång. Benen var som stenhårda stolpar och bar mig knappt framåt. Det låg utslagna löpare vid sidan av spåret som blev omhändertagna av vårdare. Jag tänkte att där kommer jag nog också hamna. Men det gick, men en herrans massa vilja. Två gånger blev jag tvungen att gå korta bitar i backarna, men det kändes nästan jobbigare. Man insåg då hur ont kroppen gjorde (Helena instämmer). Sista två kilometrarna kändes som en hel mil, men när väl upploppet och mållinjen kom är känslan så sjukt härlig! Just den stunden är fantastisk. Sedan inser man igen den smärta man ådragit sig. Den är inte nådig och man inser vikten av att träna mycket långdistanslöpning innan ett sånt här test. Ujuj. På promenaden till bilen höll jag på att spy flera gånger och fick lägga mig i gräset, men jag klarade mig. Väl hemma somnade jag en timme innan det gick att ta tag i middagen. Pizza, cola, chips och en film. Det var inte fy skam ska jag säga.

Tack Helena för att du drog med mig på detta, jag både uppskattar och hatar det. Fast mest så uppskattar jag det nog. Lite smärta (av den förtjänade sorten) är faktiskt skönt efter sådana här dagar.  Vasaloppet nästa =)

Oj vad sent det blev till slut. Nu måste jag sova och vila ut mina värkande ben. Får jag tag på fördelaktiga bilder lägger jag nog upp någon sådan sen.

Efter en vecka i solen är jag/vi nu tillbaka i Svedala. Tunisien var soligt och varmt, med underbart bad. Sedan var inte allt underbart egentligen. Halvtaskig mat, dryga araber och delvis otrevlig personal. Men det brydde vi oss inte så mycket om utan njöt istället av varandras sällskap och det sköna vädret och vattnet!

Nu kommer det nog vara tomt här på bloggen i en vecka, men jag kommer tillbaka.

Har ju rätt tomma dagar egentligen, men det gäller att ha självdisciplin så att saker blir gjorda. Så det är fullt upp med exjobb, bandyträningar, löpträning och resor upp till olika delar av gävleborg. Men det är skönt att ha saker att göra hela tiden.

Om mindre än två veckor bär det av till Tunisien, ett skönt break såhär i början av hösten.

Jag jobbar nu på mitt exjobb som emellanåt känns lite rörigt. Är det någon som har några tips på hur ett företag som Stora Enso bättre skulle kunna använda sig av sociala medier? Eller egentligen vilket företag som helst. Vad vill vi se av olika företag på webben, eller eventuellt i andra kontexter? You tell me people =)