I helgen var jag, Erika och Helena till Vansbro för att simma Vansbrosimningen. Jag och Helena skulle simma alltså. Det gick plättlätt. Fint väder, 19,5 grader i vattnet och sol. Jag startade en timme före Helena och inledde loppet ganska lugnt. Ovan simmare som jag är ville jag inte ta slut. Hade ingen aning om hur det skulle vara att simma 3km.

Väl inne på sista rakan (900m från mål) insåg jag att detta kommer gå ganska lätt så jag försökte öka farten lite. Det räckte till en tid på 1,12 nånting. Jag var ganska nöjd efter målgång men när jag insåg att alla jag känner hade simmat fortare var jag inte lika nöjd längre, haha.

Så kan det gå, men nu är klassikern avklarad = grymt skönt!

Grattis till mig och Helena som gjort det riktigt bra! Är imponerad av min käre vän som för övrigt simmade ifrån mig med över 10min :P

I'll take this one in english then. I and Erika spent midsummer in London this year. We had a great time although we got home really exhausted. Flying with Ryan Air is always taking a chance, but we got home at last, at 2am in the morning.

What do I remember from this trip?
First of all I got really excited to go out and see Wimbledon, where the great tennis tournament is played right now. We wanted to get tickets to the game between Söderling and Belucci but Wimbledon Park was totally packed this saturday. Instead we went back to the city and checked out Harrods, Hyde Park and some shopping at Carnaby Street.

Harrods

 

Lunch in Hyde Park

 

Starbucks, yumm!

 

Later that night we went and saw Lion King the musical. I got flashbacks from Sydney five years ago. We didnt get the best seats so the whole experience was not as good just because of that. It was funny tho hence the guy next to Erika started singing during the play. In a horrible voice! Ha!


Sunday the 27th, the day England was going to beat Germany. There were Englishmen dressed in flags all over the city.... but... The party lasted for 20 minutes until Klose scored Germany's first goal. The horrible referee scandal at 2-1 didn't make things any better. So the game ended in despair for all the english guys. For us it wasn't over here. We instead went to The London Eye, which came to be a very pleasant ride in the afternoon sun.



Last day was shopping day. Oxford street, SoHo and the rest of the city. Exhausting but still kinda fun. We found a few things to bring home to Sweden at last. Shoes, dresses, tea etc.

To sum it all up:

Nice places to see in London that I remember from this trip:
-Buckingham Palace and St. James' Park.
-Hyde Park, huge but not as nice at the previous one.
-Big Ben and all the old buildings surrounding it.
-Tower Bridge, although we never went inside.
-shopping is best at Oxford Street, Carnaby Street and Regent Street. Harrods too if you have the big bucks.
-The view from London Eye.

Some mixed more up photos:

Det var alldeles för länge sedan jag skrev här nu. Det beror nog på för mycket fritid och annat joks. Bloggen blir inte lika prioriterad såhär på sommaren...

Eftersom temat för tillfället är klassikern måste jag ju berätta om Vätternrundan som gick förra helgen den 19 juni. Jo, just det, samma dag som det kungliga brölloppet. Royal Wedding och royal cykeltur!

På torsdagen åkte vi till Falun, jag, Helena och Monica. På fredagen åkte vi sedan vidare till Zinkgruvan och fick stanna till och vila mm. hos Tess föräldrar. De bjöd även på middag och servade oss med allt vi behövde. Hur gulligt som helst! Vi försökte sova lite där men det blev bara en timme mellan 19-20 nånting. Vid 22.30 tiden drog vi sedan in till Motala och starten av Vätternrundan. Starten för oss gick 01.20 och innan dess hann Helena även byta slang på framdäcket, som visade sig ha pyspunka. Sista minuten fix är härligt de.

Hur var loppet då?

Vi startade i mörker och hittade rätt bra klungor att glida med i. Vi höll rätt högt tempo så vi körde om långt fler än de som körde om oss. Personligen tyckte jag nattsträckan ändå var ganska tung och jag hade ont i rygg och nacke redan efter 4-5 mil. Då blev jag verkligen orolig för fortsättningen. Helena verkade trivas bättre i natten. När sedan gryningen kom nedåt Gränna fick jag nya krafter. Jag lärde mig att leva/cykla med lite nack- och ryggont och solen var skön mellan Gränna och Jönköping. Helena däremot började känna av halsen vilket gjorde mig orolig för hennes fortsättning (som det visade sig att jag var i onödan, för hon var piggast mot slutet av loppet).




(Bilder innan start)

Efter Jönköping fick jag krafter av den gel jag hade tagit och backarna gick väldigt lätt för mig. Helena hade det tyngre. Men strax innan Fagerhult var vi båda ganska trötta och sömniga. Tänk dig att klockan blivit 5-6 på morgonen och att du inte fått sova på hela natten, inte så nice efter 12 mil på en cykel. Kaffe, banan och lite annat smått i gott i Fagerhult gav oss onekligen nya krafter. Mellan Fagerhult och Hjo gick det med en herrans fart och vi hade en grymt bra klunga att åka med. Däremot kom regnet och det var iskallt! I Hjo hade vi bestämt oss för att ta en lite längre matpaus, vilket det blev (ca 30min). Vi åt lasagne som var riktigt gott faktiskt. Men vi frös som hundar. Tänk dig att vara genomblöt, halvt utmattad och inte fått sova på nästan ett dygt samt att det är ca 10 grader i luften. Då var det många negativa tankar som for genom skallen.

Väl på cykeln igen blev vi ändå "varma" ganska snabbt vilket var skönt. När det var 7 mil kvar stannade vi för ett sista riktigt stopp. Efter det stoppet kände vi att vi var nära mål. Samtidigt smärtade mina knän mer och mer och de sista tre-fyra milen var en kamp mellan hjärna och kropp. Varenda tramptag smärtade och hade jag haft lite vett i skallen hade jag brutit för att inte riskera hälsan. Men att ge upp vid det läget fanns inte. Samtidigt ville jag inte sinka Helena heller och hon var rätt bra på att hålla farten. Utan henne hade jag kanske inte varit i mål än idag...

De sista milen av Vätterunrundan kommer jag(vi) nog aldrig att glömma. Vi gnällde och hade gråten i halsen båda två. Mest för att vi hade så ont på olika ställen, inte kanske för att vi var helt trötta. Jag med mina knän och Helena hade ont i magen. Men vi tog oss i mål och det var en underbar känsla. Aldrig mera cykel tänkte jag, men det har jag glömt nu =) Visst kommer jag hoppa upp på cykeln igen när det är finväder, så länge jag inte får alldeles för ont i knäna då. För knäna är fortfarande inte helt hundra än idag. Förslitningsskador på yttre ledbanden verkar det vara. Men det borde läka ihop med lite antinflamatoriskt får jag hoppas.

Vi gick i mål på tiden 11h och 10min vilket var väl under vår målsättning på 12h. Faktum är att vi höll ett riktigt bra tempo hela vägen förutom de sista 5 milen. Utan pauser hade vi nog en effektiv cykeltid på ca 10h och det får vi verkligen vara nöjda med med tanke på orutin och träningsupplägget inför. Jag hade väl ca 50 mil i kroppen på cykel och Helena 70 mil. Det är inte optimalt men det gick ju ändå. Med mycket vilja och stort besvär =)

(Nu väntar Vansbrosimningen, sedan kan jag lägga en Svensk Klassiker bakom mig. Det skall verklgen bli skönt. Simmade en liten sväng i min nya våtdräkt på Nore idag. Den funkade bra och behövs på en ovan simmare som jag.)

Det är nästan så att jag blivit beroende. Har cyklat två dagar i rad nu och det känns som att jag vill ge mig ut igen imorgon. Dock är jag riktigt öm och stel i nacken så jag borde kanske vila. Synd att jag alltid ska spänna mig och bli så stel :/ Jag körde totalt 10 mil idag. Hängde på Olle och hans klubb (Fredrikshof) på en 7-mila runda i 27-28 km/h tempo. Det gick fint att köra lite klunga och känna på hur man kör på bästa och snålaste sättet.

Vädret idag var helt fantastiskt! Och det syns mycket väl på bilden nedan. Uppkavlade ärmar och handskar. Fortsätter jag så får jag ingen sexig bränna till sommarn...



Efter rundan hänge jag hemma hos Olle och käkade samt glassade på hans balkong i den stekande solen. Fler sådana här dagar tack!


Igår blev det en ensamrunda ute på Lidingö. Ca 4,5mil. Cyklade förbi stora delar av där Lidingöloppet går. Ganska sköna flashbacks jag fick. Visst var jag trött på lidingöloppet, men det är något speciellt med tävlingsmoment. och speciellt med så många deltagare. Tuffa tävlingar där man får ta ut sig själv. Det är härligt och ger en herrans massa självkänsla. Jag cyklade ut till Elfsvik där vi för några år sedan firade farmors födelsedag. Det var mysigt där ute bland hästar, kor och getter. Dock var det blött på vägarna så jag var rätt så skitig när jag kom hem. Det blev således en heldusch av både mig och cykeln.

Annars då... Ja, sommaren är snart här och jag har min absolut sista tenta på KTH den 26e Maj. Så länge jag inte misslyckas med att klara den. Det vore hemskt. Sedan blir det lite sommarlov blandat med jobb. I Augusti börjar jag sedan mitt första "riktiga" jobb på H&Ms IT-avdelning. Det känns riktigt spännande. Jag ser fram emot både denna sommar och hösten som kommer. Gud vad mycket kul jag ska hitta på!!

JA, rubriken säger var jag befunnit mig den senaste veckan. Däremot kommer jag befinna mig i London över midsommar i år tillsammans med min lilla tös. Bokade precis ett riktigt nice hotell till bra pris. Det ligger nära Big Ben och bredvid Themsen.

Så här skall rummet se ut som vi bokat, hoppas bilden inte ljuger - Hotellet heter City Inn Westminster

Skidsäsongen är över, men då tar jag tag i shoppingen inför nästa vinter =) Har varit på alpingaragets rea och hittat en del fynd, enligt mig själv. Visserligen tar det emot att köpa grejer som jag inte kommer använda på ett bra tag, men jag följer mina principer att köpa saker jag kommer att behöva när de är som billigast. Nu får jag väl snåla lite på shoppingen av sommargrejer. Dock skulle det behövas en ny jacka, ett par chinos, nya skor och säkert något mer... Just det, även cykelgrejer står på listan. Ett par cykelbyxor är ett måste, sen kanske det inte blir så mycket mer.

Ett par begagnade Line Chronic, årsmodell 2009.

Goggles från Carrera

Och en vit skaljacka från Four Elements

Ja, då var man 25 år. Tiden går så hiskeligt fort. Jag hinner knappt med. Har nyss käkat bakelse och druckit en whisky. Annars en väldigt lugn födelsedag. I helgen blir det Idre fjäll med familjen. Helgen som gick befann jag mig i Vemdalen tillsammans med Erika, brorsan, Recco och Lina. En mysig helg med massa skidåkning och sol.

Erika förbereder sig för första åket.



Hela ligan, utom jag då.




Stek i solen




mer Erika




Balkongmys med repat nylle på mig



Veckans höjdpunkt: Reccos dunderhopp! ;)

Lukas tyckte jag skulle komma över till dom och ta nån öl, snacka skit och bara umgås, men jag pallar inte ikväll. Har en projektledningstenta imorrn som jag nu "pluggat" till i en vecka. Känns lite sådär, men jag hoppas att jag skall klara även denna min förhoppningsvis sista salstenta nånsin på KTH. Så på grund av den är jag hemma idag.

Men efter tentan imorrn blir det biomys med min gölfränd. Vi tänkte se Alice i underlandet (3D). Sedan på söndag blir det simning i Eriksdalsbadet troligtvis, innan bandyfinalen visas på TV. Det kan bli en riktigt bra helg. Det gäller bara att tentan går bra först!

Kikade på lite cyklar idag, inför Vätternrundan. Hittade några som verkar intressanta och inte är alltför dyra. Många tycker säkert jag borde ha en bättre cykel och att jag får mer för pengarna om jag går över 10000:- gränsen. Men just nu lutar det åt en Trek 1.2 för 7000:-. Skall testcykla den på måndag och kanske slår jag till direkt :P

I den andra avdelningen går jag lite på samma känsla. Cloria Victis är mycket kapabel häst som ofta gör det bra men sällan lyckas vinna. Nån gång måste det väl vara dags. Motståndet idag är inte det bästa och jag tror att han bör ha en bra chans.

Idag var det slottssprinten i Stockholm. Härlig tillställning i solen och svenskarna imponerade verkligen. Sex damer bland de tio bästa och fyra herrar i final.

Störst var ändå Anna Olssons seger. Snacka om perfekt sätt att avsluta en karriär på. Blott hennes andra Världscupseger i karriären som kröntes med ett OS-guld 2006. Stora idrottare avslutar på topp, och för den skull vill jag nästan att Anna Olsson lägger av efter denna säsong. Samtidigt är hon viktig för det i övrigt så unga landslaget med hennes rutin, så det vore en rätt stor förlust för de övriga tjejerna om Anna försvinner från skidscenen. Hur det än blir så är hon grym!

Petter Northug är också otroligt härlig för skidsporten. Han lyckades STAKA sig till en andraplats idag. Respekt! Vilken färg han satte på tävlingarna, och bevisade att det faktiskt går att lyckas med att gå sin alldeles egna väg ibland. Han är kaxig, men han är fasiken en stor idrottare också.

Dagens två största:

---

Själv har jag nu anmält mig till Vansbrosimmet som går den 11 Juli. Då är jag alltså anmäld till samtliga lopp för att fullfölja min svenska klassiker. Nu gäller det att hitta en cykel och börja träna både cykling och simning!!

Jag var för övrigt i Edsbyn och Ljusdal i helgen. Mysiga vårdagar med framförallt korvgrillning och skidåkning. Underbart! Mer vår tack!

Haha, helt rätt!

Det har nu gått två dygn sedan årets urladdning och kroppen är redan tillbaka i fint skick. Visserligen lite stel fortfarande men inte alls så sliten som jag hade förväntat mig. Jag känner mig ovanligt pigg idag varför jag även gick till gymmet en sväng alldeles nyss.

Jag vill ut och skida igen, i vårsolen och trycka på lite. Känna hur åkningen känns. Träna på tekniken. Jag vill bli ännu bättre! Jag vill även göra annat, som att spela tennis, köpa en cykel så jag kan träna till Vätternrundan och simträna inför Vansbrosimmet. Motivationen är stor redan idag och det känns helt underbart!

Är det någon som har en bra tävlingscykel till salu eller att hyra ut? Vet inte riktigt var jag skall vända mig för att hitta en bra cykel till ett rimlig pris för en amatör som jag =)

Jag skall nu berätta hur det är att åka ett Vasalopp när man inte är elitåkare, men ändå vill åka så fort som man klarar av.

Idag var det 86e Vasaloppet och kl.8 imorse stod jag på startlinjen för andra gången i karriären. -16 grader var det i Berga By, men prognosen visade att det skulle bli varmare under dagen. Det blev det, mellan -10 och -5 hela vägen skulle jag tro. Starten gick helt okej från mitt startled 4. Dock valde jag lite fel i första backen och förlorade nog någon minut där.

Fram till Smågan, Mångsbodarna och Risberg gick allt väldigt bra. Fin fart under skidorna och glidet blev bara bättre och bättre (tack vare mina vallare Hans och Stig). Jag låg i Risberg 15 minuter före min tid från förra året, utan att vara alltför trött. Sedan kom solen en stund och det blev nästan lite svettigt ett tag. Men ändå skönt! Fast efter detta kom min första svacka i loppet. Jag blev lite trött och insåg samtidigt hur långt det är kvar att åka så jag drog ned lite på farten för att inte gå mig helt slut i ett för tidigt stadium.

5 km innan Evertsberg stod Hybo AIK och servade med gel, sportdryck och vallahjälp. Jag stannade faktiskt och lade på lite extra fäste, då jag tyckte att jag fick en hel del tjuvsläpp innan. Det var nog ett bra beslut, om inte annat för psykets skull!

Efter Evertsberg kommer utförbackarna - mycket skönt! Sedan Lundbergsbackarna upp emot Oxberg. Med nytt fäste på skidorna gick det rätt bra upp dit. Jag tycker inte backarna är så hemska ändå... MEN. Efter Oxberg kom chocken. Precis som ifjol kände jag mig helt slut i varenda backe och det värkte i armar, rygg och nacke. Den enda kroppsdel jag tyckte mig ha lite krut kvar i var benen. Men de blev ganska snabbt trötta de med när jag gick över till allt mer diagonalåkning.

De sista 28 kilometrarna från Oxberg till Mora är/var för mig en kamp mot skallen och kroppens signaler. Det gör ont, staktagen tar inte lika bra, åkare kör förbi och ibland blev jag nästan svimfärdig eller illamående. Det är massor med påfrestningar att hantera och de negativa tankarna är inte sena med att göra sig hörda. Kroppen har gjort sitt - tror man. Men eftersom man/jag åkt så pass bra dit fram vägrar jag ge upp! Trots att jag ibland tänker att det vore så otroligt skönt att bara bryta och lägga ned, så skulle jag aldrig tillåta mig själv att göra det. Mina två Vasalopp har visat att kroppen klarar betydligt mer än man tror. När det känns som att det är slut/kört, så finns det alltid lite extra att ta fram. Farten minskar givetvis, men det går ändå med en herrans massa vilja att ta sig fram med ganska bra fart. Det krävs dock en hel del vilja, smarthet, envishet och mod. Lite av detta tror jag nog att jag besitter =)

Nu beror givetvis detta obehag som infinner sig i min kropp väldigt mycket på för svaga stakmuskler i form av rygg, axlar och nacke. Jag är inte tränad för nio mil egentligen, men på något sätt så går det.

Skidåkning är kul, smärta är skönt - i rätt mängd. Idag var det inte skönt för fem öre de sista 3 milen, men nu känns det så underbart skönt! Jag sitter hemma i Erikas lägenhet och är otroligt nöjd trots att jag inte tog mig under 6h som är lite av en drömgräns för mig. Tiden blev 6h 3min och 29sek, vilket precis räckte till att ta medalj (Segrartiden +50%).

Efter loppet kände jag mig som Marcus Hellner i OS. Helt utslagen i målfållan. Bussresan till duschen var fantastisk skön i en varm buss, men väl framme vid skolan/duscharna satte jag mig vid ett varmt element innan jag orkade klä av mig och ta en dusch. Hela kroppen skakade och några andra åkare frågade om det var okej med mig :P Men jag repade mig. Efter en halvdan dusch, kexchoklad, vatten och 20 minuters vila på rygg var jag tillbaka i verkligheten igen. Fascinerande att kroppen ändå kan återhämta sig så pass bra. Jag körde faktiskt bilen sedan till Falun innan jag tog tåget till Gävle. Mmm just det! Bästa vännen Helena får inte glömmas! Hon blev 33e tjej på tiden 5h 45min och 22sek. Grymt imponerande!

Nu är det läggdags. Erika saknar sängsällskap när jag sitter och skriver och skriver. Men vem vet, kanske försöker jag igen nästa år i ännu ett Vasalopp. Just nu känns det som nja, men suget kommer nog snart tillbaka =)

Natti!

-Och Tack till alla som peppat och tyckt att jag åkt bra! =) Det gör mig glad!

Eftersom det är ett sammandrag på SVT ikväll från de Olympiska Spelen, så fick jag åter lite tankar jag måste skriva ned. Kan inte riktigt släppa OS ändå, och jag kommer nog påminnas många gånger under slutet av denna vinter. Längtar till att få se våra stjärnor komma till Stockholm för att åka slottssprinten om drygt två veckor.

• En annan rolig grej är den vitryska freestyletjejen med namnet Alla Tsuper. Haha, inte konstigt att vitryssen Karnejenka åker fel i längdstaffetten när det är så det egentligen ligger till.

• Vem kommer inte sakna Jacob (Bo-A-Orm) Hård efter dessa spel. Han och Blomman har dominerat med härliga längdreferat. Visserligen mycket på grund av alla framgångar, men utan dem hade jag inte fått samma känsla framför TVn. Lite väl mycket "skidböten" blev det allt i de avslutande distanserna, men det får man ta. Hellre massa flummiga roliga uttryck än en helt kotrollerad Katarina Hulting. Ja, ta till exempel damernas curlingfinal. Hon reagerar ju knappt när vi kvitterar i tionde omgånen, icke heller när vi osannolikt stjäl poäng i skiljeomgången och tar guld. Nej, mer känslor vill jag ha! Speciellt vid sådana bragdfinaler.

• Per Elofssons tårar efter Hellners guld är underbara. En av våra största visar medkänsla och glädje. Idrott engagerar verkligen!

• OS härligaste citat, från vår mest galne guldmedaljör Björn Ferry: ”Bor man i Afrika och får sitt första kylskåp, då är det liksom en jättestor skillnad i livet, men ett andra – okej, det är bra men det är inte helt nödvändigt”. Ja, vad ska man med två guld till egentligen? =)
  

• Men... Hur bra det än gått under dessa spel får man inte glömma hur det hela inleddes. Georgiern som omkom i rodelbanan är nog det mest tragiska som hänt i OS-historien. Det viktigaste med ett OS är inte att vinna, eller ta medaljer. Nej, utan det är som Leifby säger: Det viktigaste är ATT man kommer hem – och att man INTE gör det... i en kista.

---

Nu var det dags att släppa OS en stund. Morsan, brorsan och Hans åkte Öppet Spår idag. De gjorde det riktigt bra i det svåra föret. Tydligen hade de i alla fall lyckats med vallningen. Tobbe åkte på 7h och 14min medan morsan och Hans åkte på 8h och 18min. Fina papper det i en premiärvasa. Snart är det min tur och då skall det förhoppningsvis gå ännu fortare! Men vem vet. Formen kanske tryter och föret blir skit. Men jag skall göra mitt bästa. 7 Mars 2010 är inte långt bort nu. Då smäller det!

Vinter OS i Vancouver 2010 är över och jag känner redan en tomhet. Så många timmar som jag suttit och ugglat och hängt med i svenskarnas framfart. Jag har hoppat mellan hopp och förtvivlan, men i slutändan har det mest varit glädje. Jag har så många fantastiska minnen från dessa två veckor. De starkaste är Charlotte Kallas guld, Anna Haags silver, Marcus Hellners guld, Björn Ferrys guld, Johan Olssons två brons, Stafettlagets otroliga stafettguld och Curlingdamernas sanslösa final. Vilka otroligt stora prestationer av allihopa!

Totalt blev det 11 medaljer, varav 5 guld. Visserligen blev det 14 medaljer, varav 7 guld i Turin, men jag får ändå en känsla av att detta OS har varit större på något sätt. Totalt sett är det faktiskt Sveriges näst bästa OS genom alla tider (efter Turin då). Faktum är att vi under detta OS även tagit 8(!)st fjärdeplatser, vilket är fyra fler än i Turin, så med lite flyt hade vi lika gärna kunnat tagit 14 medaljer även denna gång. Jag tycker synd om alla de svenskar som blivit fyra, men sådan är idrotten och någon måste även vara fyra. Vad har varit det tråkigaste i OS då? Jag måste nog säga alla arrangörsmissar samt Helena Jonssons och Ishockeylandslagets dåliga OS. Men förhoppningsvis kommer de igen!

Längdskidåkarana däremot har varit det största av alla glädjepiller med totalt 7 medaljer, vilket är rekord i skidsammanhang. Eftersom jag älskar skidåkning så mycket tycker jag att det är fantastiskt, och detta trots att sprintåkarna underpresterade. Skidframtiden ser verkligen ljus ut! Alla dessa framgångar ger mig en massa energi till Vasaloppet nästa helg. Går det tungt kommer jag tänka tillbaka på Anna Haag när hon bet i, Johan Olsson i slutet på femmilen eller Marcus Hellner när han plågade sin kropp så långt det gick på inledningsdistansen. Kan de så plåga sig, så ska tamejfan jag också kunna göra det! =)

SVT visade ikväll efter femmilen ett fantastiskt sammandrag av våra OS-medlajer (och även några missöden). Jag blev alldeles rörd av bilderna. Känsloladdat sammandrag otroligt bra gjort av Anders Bewarp och Lotta Fahlström på SVT. Idrotten tar fram känslor i mig som i princip ingenting annat. Det är märkligt, men så är det. Jag älskar idrott, och jag älskar Sverige. Filmmusiken i klippen var också härliga, av gruppen Explosions In The Sky. Väldigt passande musik till idrottsbilder. Tar absolut fram de största känslorna hos en sportintresserad som jag.

OS har inte bara handlat om fantastiska idrottsliga prestationer heller. SVT har varje kväll inlett med uppvärmning på nätet innan sändning. Sjukt roliga grejer de har för sig, med skämt, imitationer och en massa flumm bakom kameran. Jag skulle verkligen vilja jobba på SVT under ett OS =). Här är ett underbart klipp med det bästa från uppvärmningen under OS-sändningarna. Ni som inte sett, klicka på länken, det är ett måste!! Även sammandraget innan är ett måste att se. Njuuut av våra härliga OS-framgångar ännu en gång.

OS äger och SVT har gjort grymma sändingar under detta OS! Det är också roligt att de använt sig så mycket av Facebook och Twitter. Sociala medier is the shit! I knew it. =)

Det var väl det mesta av det jag ville säga. För mycket text, och ingen läser :P Jag skulle dock kunna skriva löpmeter om detta OS och alla olika slags prestationer. Så eggad blir jag. Men nu är det över och jag avslutar med att dela med mig av lite bilder från OS som jag fann på Flickr. Mycket härliga bilder!

Idag spelade vi sista seriematchen mot Eskilstuna borta. Betydelselös match för serien, men ändå viktig för självkänslan. Vi hade 7 ordinarie spelare borta och började matchen helt uselt. Låg under med 6-2 i halvtid. I pausen snackar vi ihop oss för att höja spelat i andra. Jag säger lite halvt skämtsamt, halvt seriöst när vi går ut till andra halvlek att vi ska ta det med 7-6. Och vad händer? Jo vi vänder och vinner faktiskt med 7-6. Underbart. Trots att jag missade ett friläge och Meijer missade straff. Starkt jobbat av oss! Jag är nöjd med min egen insats i andra halvlek, kände mig säkrare och med bättre koll på spelet. Grämer mig dock lite fortfarande över frilägesmissen, får inte ske! Första halvlek är bara att glömma.

Nu väntar Gustavsberg i kvalet på Onsdag och Lördag. Spännande derbyn kan det bli!

Det är ju även OS sista dag idag - mer om detta kommer i ett senare inlägg...

Vad håller jag på med!?!?!? Jag sitter vaken till halv 3 på morgonen och kollar damernas curlingfinal. Det är en rafflande match, men när det är två stenar kvar i den sista omgången ger jag upp och går och lägger mig.
Varför? Jo, jag orkade inte se Kanadas segerglädje. Läget såg omöjligt ut eftersom Kanada spelade grymt och Sverige hade i princip inget läge till att ta en tvåa och kvittera till 6-6.
Vad händer då? Ja, jag ligger och sover medan Sverige gör den mest makalösa vändningen i curlinghistorien. Att de tar två poäng i tioende omgången och sedan stjäl en poäng i skiljeomgången finns inte på kartan och jag grämer mig något enorm idag när jag vaknar och läser att curlingdamerna gjorde en bragd och tog ett OS-guld!

Jag kan inte annat än be om ursäkt för mina tvivel i det föregående inlägget och gratulera curlingdamerna till sitt andra OS-guld. Nu är de riktigt stora! Att försvara ett OS-guld är otroligt svårt - de gjorde det! Att spöa Kanada i Kanda är ännu svårare - de gjorde det! Exakt samma spelare som i Turin, gör ännu en bragdmatch och vinner här ett makalöst guld. Jag vet inte vilka svenskar som lyckas med den bedriften, men detta är sjukt stort! Jag kan bara inte fatta att jag slog av TVn när den mest fantastiska vändningen tog vid...f*n också! (sitter febrilt och kollar repriserna på SVTplay just nu för att försöka få tillbaka lite av känslan ;))

Tidigare ikväll har jag jobbat på Grand. Lugn kväll, utan några speciella händelser. Imorgon väntar en heldag med plugg, trav och OS. Mysigt! Kul att Vasaloppsveckan dragit igång också, så man kan följa alla olika resultat. Idag åkte Erikas morsa KortVasan och på måndag åker Morsan, Brorsan och Hans ÖppetSpår.

Jag är helt euforisk efter Sveriges OS-guld i herrstaffetten! En herstafett där hela laget gör en fantastisk insats. Daniel Rickardsson, skolad på skidgymnasiet i Ljusdal, som jag faktiskt tävlat mot i en plojtävling i Kajevall. Fick stryk med 9 minuter på 10km. Men det var väldigt bra för att vara jag =). Johan Olsson, som haft så svårt att få till det i de stora loppen. En jättetalang som nu får ett välförtjänt OS-guld! Hans andrasträcka är magisk och sätter verkligen prägeln för fortsättningen av dagens lopp. Anders Södergren, ja Anders Södergren, han är verkligen en av Sveriges mest beundransvärda skidåkare genom alla tider. Tänk så många lopp han dragit för att sedan bli nedspurtad av spurtraketer. Jag var glad när han fixade silver på VM ifjol men detta är ju så otroligt mycket bättre! Marcus Hellner, detta OS stora kung med sina två OS-guld och hjältefjärdeplatsen i inledningen. Magi! och vilket genombrott!

Och så otroligt passande att solen sedan kommer fram vid blomsterceremonin! Snö hela loppet, men sedan sol när det skinande landslaget skall firas! Precis som det skall vara.