An emotional wreck enters Stockholm after five days up home in the north. Massor har hänt och det har varit underbart, men jag önskar att det fanns mer tid åt att slappna av och njuta av natur, vänner och familj. Och mer tid åt kärleken. Sommaren är det bästa som finns i detta land och man vill så mycket. Men tiden räcker inte till. There are so many needs to fill. Men aldrig hinner man bli nöjd. Jag är dock grymt tacksam över att ha varit ledig de gångna sex dagarna. Cabarecupen i Ramsjö var som vanligt stämningsfull och rolig, trots ett litet debakel för vårt lag :/ Tack alla som ställde upp och lirade i mitt lag! =) Grymt jobbat ändå tycker jag.

I dagarna har det även varit slått och morsan och Hans har tagit in hö. Det är inte som i gamla dagar då man spenderade dagar med att bärga hö. Jag har visserligen inte tid med det idag heller, men på något vis saknar man det. Bonda lite på landet, vända hö, och ta in hö med traktor och skrinda. Hehe, känslomässig var det ja. Många minnen kommer fram och man vill som sagt så mycket på sommaren. Man vill uppnå den där sommarkänslan. Jag har delvis gjort det de senaste dagarna. Men som så många gånger de senaste åren så är allt det vackra väldigt kort. Tråkigt men sant. Man får hitta ljusglimterna i de korta stunderna istället.