Lukas tyckte jag skulle komma över till dom och ta nån öl, snacka skit och bara umgås, men jag pallar inte ikväll. Har en projektledningstenta imorrn som jag nu "pluggat" till i en vecka. Känns lite sådär, men jag hoppas att jag skall klara även denna min förhoppningsvis sista salstenta nånsin på KTH. Så på grund av den är jag hemma idag.

Men efter tentan imorrn blir det biomys med min gölfränd. Vi tänkte se Alice i underlandet (3D). Sedan på söndag blir det simning i Eriksdalsbadet troligtvis, innan bandyfinalen visas på TV. Det kan bli en riktigt bra helg. Det gäller bara att tentan går bra först!

Kikade på lite cyklar idag, inför Vätternrundan. Hittade några som verkar intressanta och inte är alltför dyra. Många tycker säkert jag borde ha en bättre cykel och att jag får mer för pengarna om jag går över 10000:- gränsen. Men just nu lutar det åt en Trek 1.2 för 7000:-. Skall testcykla den på måndag och kanske slår jag till direkt :P

I den andra avdelningen går jag lite på samma känsla. Cloria Victis är mycket kapabel häst som ofta gör det bra men sällan lyckas vinna. Nån gång måste det väl vara dags. Motståndet idag är inte det bästa och jag tror att han bör ha en bra chans.

Idag var det slottssprinten i Stockholm. Härlig tillställning i solen och svenskarna imponerade verkligen. Sex damer bland de tio bästa och fyra herrar i final.

Störst var ändå Anna Olssons seger. Snacka om perfekt sätt att avsluta en karriär på. Blott hennes andra Världscupseger i karriären som kröntes med ett OS-guld 2006. Stora idrottare avslutar på topp, och för den skull vill jag nästan att Anna Olsson lägger av efter denna säsong. Samtidigt är hon viktig för det i övrigt så unga landslaget med hennes rutin, så det vore en rätt stor förlust för de övriga tjejerna om Anna försvinner från skidscenen. Hur det än blir så är hon grym!

Petter Northug är också otroligt härlig för skidsporten. Han lyckades STAKA sig till en andraplats idag. Respekt! Vilken färg han satte på tävlingarna, och bevisade att det faktiskt går att lyckas med att gå sin alldeles egna väg ibland. Han är kaxig, men han är fasiken en stor idrottare också.

Dagens två största:

---

Själv har jag nu anmält mig till Vansbrosimmet som går den 11 Juli. Då är jag alltså anmäld till samtliga lopp för att fullfölja min svenska klassiker. Nu gäller det att hitta en cykel och börja träna både cykling och simning!!

Jag var för övrigt i Edsbyn och Ljusdal i helgen. Mysiga vårdagar med framförallt korvgrillning och skidåkning. Underbart! Mer vår tack!

Haha, helt rätt!

Det har nu gått två dygn sedan årets urladdning och kroppen är redan tillbaka i fint skick. Visserligen lite stel fortfarande men inte alls så sliten som jag hade förväntat mig. Jag känner mig ovanligt pigg idag varför jag även gick till gymmet en sväng alldeles nyss.

Jag vill ut och skida igen, i vårsolen och trycka på lite. Känna hur åkningen känns. Träna på tekniken. Jag vill bli ännu bättre! Jag vill även göra annat, som att spela tennis, köpa en cykel så jag kan träna till Vätternrundan och simträna inför Vansbrosimmet. Motivationen är stor redan idag och det känns helt underbart!

Är det någon som har en bra tävlingscykel till salu eller att hyra ut? Vet inte riktigt var jag skall vända mig för att hitta en bra cykel till ett rimlig pris för en amatör som jag =)

Jag skall nu berätta hur det är att åka ett Vasalopp när man inte är elitåkare, men ändå vill åka så fort som man klarar av.

Idag var det 86e Vasaloppet och kl.8 imorse stod jag på startlinjen för andra gången i karriären. -16 grader var det i Berga By, men prognosen visade att det skulle bli varmare under dagen. Det blev det, mellan -10 och -5 hela vägen skulle jag tro. Starten gick helt okej från mitt startled 4. Dock valde jag lite fel i första backen och förlorade nog någon minut där.

Fram till Smågan, Mångsbodarna och Risberg gick allt väldigt bra. Fin fart under skidorna och glidet blev bara bättre och bättre (tack vare mina vallare Hans och Stig). Jag låg i Risberg 15 minuter före min tid från förra året, utan att vara alltför trött. Sedan kom solen en stund och det blev nästan lite svettigt ett tag. Men ändå skönt! Fast efter detta kom min första svacka i loppet. Jag blev lite trött och insåg samtidigt hur långt det är kvar att åka så jag drog ned lite på farten för att inte gå mig helt slut i ett för tidigt stadium.

5 km innan Evertsberg stod Hybo AIK och servade med gel, sportdryck och vallahjälp. Jag stannade faktiskt och lade på lite extra fäste, då jag tyckte att jag fick en hel del tjuvsläpp innan. Det var nog ett bra beslut, om inte annat för psykets skull!

Efter Evertsberg kommer utförbackarna - mycket skönt! Sedan Lundbergsbackarna upp emot Oxberg. Med nytt fäste på skidorna gick det rätt bra upp dit. Jag tycker inte backarna är så hemska ändå... MEN. Efter Oxberg kom chocken. Precis som ifjol kände jag mig helt slut i varenda backe och det värkte i armar, rygg och nacke. Den enda kroppsdel jag tyckte mig ha lite krut kvar i var benen. Men de blev ganska snabbt trötta de med när jag gick över till allt mer diagonalåkning.

De sista 28 kilometrarna från Oxberg till Mora är/var för mig en kamp mot skallen och kroppens signaler. Det gör ont, staktagen tar inte lika bra, åkare kör förbi och ibland blev jag nästan svimfärdig eller illamående. Det är massor med påfrestningar att hantera och de negativa tankarna är inte sena med att göra sig hörda. Kroppen har gjort sitt - tror man. Men eftersom man/jag åkt så pass bra dit fram vägrar jag ge upp! Trots att jag ibland tänker att det vore så otroligt skönt att bara bryta och lägga ned, så skulle jag aldrig tillåta mig själv att göra det. Mina två Vasalopp har visat att kroppen klarar betydligt mer än man tror. När det känns som att det är slut/kört, så finns det alltid lite extra att ta fram. Farten minskar givetvis, men det går ändå med en herrans massa vilja att ta sig fram med ganska bra fart. Det krävs dock en hel del vilja, smarthet, envishet och mod. Lite av detta tror jag nog att jag besitter =)

Nu beror givetvis detta obehag som infinner sig i min kropp väldigt mycket på för svaga stakmuskler i form av rygg, axlar och nacke. Jag är inte tränad för nio mil egentligen, men på något sätt så går det.

Skidåkning är kul, smärta är skönt - i rätt mängd. Idag var det inte skönt för fem öre de sista 3 milen, men nu känns det så underbart skönt! Jag sitter hemma i Erikas lägenhet och är otroligt nöjd trots att jag inte tog mig under 6h som är lite av en drömgräns för mig. Tiden blev 6h 3min och 29sek, vilket precis räckte till att ta medalj (Segrartiden +50%).

Efter loppet kände jag mig som Marcus Hellner i OS. Helt utslagen i målfållan. Bussresan till duschen var fantastisk skön i en varm buss, men väl framme vid skolan/duscharna satte jag mig vid ett varmt element innan jag orkade klä av mig och ta en dusch. Hela kroppen skakade och några andra åkare frågade om det var okej med mig :P Men jag repade mig. Efter en halvdan dusch, kexchoklad, vatten och 20 minuters vila på rygg var jag tillbaka i verkligheten igen. Fascinerande att kroppen ändå kan återhämta sig så pass bra. Jag körde faktiskt bilen sedan till Falun innan jag tog tåget till Gävle. Mmm just det! Bästa vännen Helena får inte glömmas! Hon blev 33e tjej på tiden 5h 45min och 22sek. Grymt imponerande!

Nu är det läggdags. Erika saknar sängsällskap när jag sitter och skriver och skriver. Men vem vet, kanske försöker jag igen nästa år i ännu ett Vasalopp. Just nu känns det som nja, men suget kommer nog snart tillbaka =)

Natti!

-Och Tack till alla som peppat och tyckt att jag åkt bra! =) Det gör mig glad!

Eftersom det är ett sammandrag på SVT ikväll från de Olympiska Spelen, så fick jag åter lite tankar jag måste skriva ned. Kan inte riktigt släppa OS ändå, och jag kommer nog påminnas många gånger under slutet av denna vinter. Längtar till att få se våra stjärnor komma till Stockholm för att åka slottssprinten om drygt två veckor.

• En annan rolig grej är den vitryska freestyletjejen med namnet Alla Tsuper. Haha, inte konstigt att vitryssen Karnejenka åker fel i längdstaffetten när det är så det egentligen ligger till.

• Vem kommer inte sakna Jacob (Bo-A-Orm) Hård efter dessa spel. Han och Blomman har dominerat med härliga längdreferat. Visserligen mycket på grund av alla framgångar, men utan dem hade jag inte fått samma känsla framför TVn. Lite väl mycket "skidböten" blev det allt i de avslutande distanserna, men det får man ta. Hellre massa flummiga roliga uttryck än en helt kotrollerad Katarina Hulting. Ja, ta till exempel damernas curlingfinal. Hon reagerar ju knappt när vi kvitterar i tionde omgånen, icke heller när vi osannolikt stjäl poäng i skiljeomgången och tar guld. Nej, mer känslor vill jag ha! Speciellt vid sådana bragdfinaler.

• Per Elofssons tårar efter Hellners guld är underbara. En av våra största visar medkänsla och glädje. Idrott engagerar verkligen!

• OS härligaste citat, från vår mest galne guldmedaljör Björn Ferry: ”Bor man i Afrika och får sitt första kylskåp, då är det liksom en jättestor skillnad i livet, men ett andra – okej, det är bra men det är inte helt nödvändigt”. Ja, vad ska man med två guld till egentligen? =)
  

• Men... Hur bra det än gått under dessa spel får man inte glömma hur det hela inleddes. Georgiern som omkom i rodelbanan är nog det mest tragiska som hänt i OS-historien. Det viktigaste med ett OS är inte att vinna, eller ta medaljer. Nej, utan det är som Leifby säger: Det viktigaste är ATT man kommer hem – och att man INTE gör det... i en kista.

---

Nu var det dags att släppa OS en stund. Morsan, brorsan och Hans åkte Öppet Spår idag. De gjorde det riktigt bra i det svåra föret. Tydligen hade de i alla fall lyckats med vallningen. Tobbe åkte på 7h och 14min medan morsan och Hans åkte på 8h och 18min. Fina papper det i en premiärvasa. Snart är det min tur och då skall det förhoppningsvis gå ännu fortare! Men vem vet. Formen kanske tryter och föret blir skit. Men jag skall göra mitt bästa. 7 Mars 2010 är inte långt bort nu. Då smäller det!