Vätternrundan

Det var alldeles för länge sedan jag skrev här nu. Det beror nog på för mycket fritid och annat joks. Bloggen blir inte lika prioriterad såhär på sommaren...

Eftersom temat för tillfället är klassikern måste jag ju berätta om Vätternrundan som gick förra helgen den 19 juni. Jo, just det, samma dag som det kungliga brölloppet. Royal Wedding och royal cykeltur!

På torsdagen åkte vi till Falun, jag, Helena och Monica. På fredagen åkte vi sedan vidare till Zinkgruvan och fick stanna till och vila mm. hos Tess föräldrar. De bjöd även på middag och servade oss med allt vi behövde. Hur gulligt som helst! Vi försökte sova lite där men det blev bara en timme mellan 19-20 nånting. Vid 22.30 tiden drog vi sedan in till Motala och starten av Vätternrundan. Starten för oss gick 01.20 och innan dess hann Helena även byta slang på framdäcket, som visade sig ha pyspunka. Sista minuten fix är härligt de.

Hur var loppet då?
Vi startade i mörker och hittade rätt bra klungor att glida med i. Vi höll rätt högt tempo så vi körde om långt fler än de som körde om oss. Personligen tyckte jag nattsträckan ändå var ganska tung och jag hade ont i rygg och nacke redan efter 4-5 mil. Då blev jag verkligen orolig för fortsättningen. Helena verkade trivas bättre i natten. När sedan gryningen kom nedåt Gränna fick jag nya krafter. Jag lärde mig att leva/cykla med lite nack- och ryggont och solen var skön mellan Gränna och Jönköping. Helena däremot började känna av halsen vilket gjorde mig orolig för hennes fortsättning (som det visade sig att jag var i onödan, för hon var piggast mot slutet av loppet).




(Bilder innan start)

Efter Jönköping fick jag krafter av den gel jag hade tagit och backarna gick väldigt lätt för mig. Helena hade det tyngre. Men strax innan Fagerhult var vi båda ganska trötta och sömniga. Tänk dig att klockan blivit 5-6 på morgonen och att du inte fått sova på hela natten, inte så nice efter 12 mil på en cykel. Kaffe, banan och lite annat smått i gott i Fagerhult gav oss onekligen nya krafter. Mellan Fagerhult och Hjo gick det med en herrans fart och vi hade en grymt bra klunga att åka med. Däremot kom regnet och det var iskallt! I Hjo hade vi bestämt oss för att ta en lite längre matpaus, vilket det blev (ca 30min). Vi åt lasagne som var riktigt gott faktiskt. Men vi frös som hundar. Tänk dig att vara genomblöt, halvt utmattad och inte fått sova på nästan ett dygt samt att det är ca 10 grader i luften. Då var det många negativa tankar som for genom skallen.

Väl på cykeln igen blev vi ändå "varma" ganska snabbt vilket var skönt. När det var 7 mil kvar stannade vi för ett sista riktigt stopp. Efter det stoppet kände vi att vi var nära mål. Samtidigt smärtade mina knän mer och mer och de sista tre-fyra milen var en kamp mellan hjärna och kropp. Varenda tramptag smärtade och hade jag haft lite vett i skallen hade jag brutit för att inte riskera hälsan. Men att ge upp vid det läget fanns inte. Samtidigt ville jag inte sinka Helena heller och hon var rätt bra på att hålla farten. Utan henne hade jag kanske inte varit i mål än idag...

De sista milen av Vätterunrundan kommer jag(vi) nog aldrig att glömma. Vi gnällde och hade gråten i halsen båda två. Mest för att vi hade så ont på olika ställen, inte kanske för att vi var helt trötta. Jag med mina knän och Helena hade ont i magen. Men vi tog oss i mål och det var en underbar känsla. Aldrig mera cykel tänkte jag, men det har jag glömt nu =) Visst kommer jag hoppa upp på cykeln igen när det är finväder, så länge jag inte får alldeles för ont i knäna då. För knäna är fortfarande inte helt hundra än idag. Förslitningsskador på yttre ledbanden verkar det vara. Men det borde läka ihop med lite antinflamatoriskt får jag hoppas.

Vi gick i mål på tiden 11h och 10min vilket var väl under vår målsättning på 12h. Faktum är att vi höll ett riktigt bra tempo hela vägen förutom de sista 5 milen. Utan pauser hade vi nog en effektiv cykeltid på ca 10h och det får vi verkligen vara nöjda med med tanke på orutin och träningsupplägget inför. Jag hade väl ca 50 mil i kroppen på cykel och Helena 70 mil. Det är inte optimalt men det gick ju ändå. Med mycket vilja och stort besvär =)


(På upploppet!)




(Rätt så nöjda efter målgång!)


Tack till Monica som hängde med och körde oss, fotade och servade. Trots lite tjafs på vägen hem så gick allt bra till slut ;)

(Nu väntar Vansbrosimningen, sedan kan jag lägga en Svensk Klassiker bakom mig. Det skall verklgen bli skönt. Simmade en liten sväng i min nya våtdräkt på Nore idag. Den funkade bra och behövs på en ovan simmare som jag.)

Comments

Comment on this:

Namn:
Remember me?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Comment:

Trackback
RSS 2.0