Det är precis vad jag är - så otroligt bra på att vara. En vän, som kan tala om allt. Som upskattas, men som blir lämnad ensam där emellan. Kanske trivs jag i min ensamhet. Kanske vill jag ha en divergent vänskapskrets på bekostnad av något djupare mer nischat. Men jag lyckas då inte skapa det jag tror jag vill, utan jag förblir eller går över i att bli den där jättebra kompisen. Det finns ett mönster som verkar vilja upprepa sig gång på gång.

Jakob Hellman - Vara Vänner:
(han har också gått i samma tankar som jag tror jag visst...)

Som du sa, jag kan ta och hälsa på nån gång
och du kan komma hit
Så jag hör ingen som säger till mig; "du lever på kredit"
Men hon öppnar ett fönster
och hon blåser en vind och hon
bryter min lag
Och jag ska aldrig stänga in
någonting igen - men idag har jag
suttit timme ut och timme in - inne här

Jag har suttit för länge för alla små
begrepp blir svåra och hålla isär
Jag har suttit för länge för att allt som
är kvar här är ett fotografi
Och alldeles utanför flyger hela
livet förbi

Och bara, vara vara vänner och
tala om allt vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
med varann

Du frågade mig nån gång hur jag tycker
du ser ut 
Jag sa "bra" och du undra om jag verkligen
menade det jag sa, så jag sa "ja"
Du när du tystnar ett tag det när du tittar
på mig jag måste tänka mig för
Ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör

För bara, vara vara vänner och
tala om allt vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, vara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
men vi ska bara vara, bara vara

O ibland önskar jag, att du inte sa

bara, vara vara vänner och
tala om allt vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
men vi ska bara vara, vara vänner
men vi ska bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara, bara vara