Jag måste återuppta denna historia igen. Kan inte släppa det. Helena Jonsson, bäst i världen! Och avslutningen. Vad skönt det är när en gammal klyscha verkligen slår in. Jag brukar alltid dissa klyschorna som kläcks i tv i parti och minut. Efter tävlingen i torsdags sa nån expert att den enstaka poängen som hon då knappade in på Wilhelm kunde bli av stor vikt när vi summerar. Helt sinnes att det blir så också! 
Dagens lopp: Wilhelm och Jonsson följs åt genom hela loppet, plus två andra tyskor och en ryska. Inför sista skyttet talar i princip allt för Wilhelm. Dels hade hon 3-4 placeringar att gå på jämfört med Jonsson, samt att hon hade tyskorna med sig som garanterat hade hjälpt henne om de låg jämte varandra. Jonsson gör allt hon kan, skjuter fullt och går ut som tvåa. Det innebär att Wilhelm inte fick vara bättre än 6a. Jonsson behövde alltså hjälp från minst två av Domracheva, Semerenko eller Olofsson. Ja, Olofsson lyckades inte hjälpa Jonsson med att spöa Wilhelm, men helt osannolikt gör de andra två det. Semerenko som Wilhelm normalt slår 364 dagar om året. Men inte denna den 365e! Nej, Semerenko åker för fullt hus och hjälper Jonsson till att vinna den totala världscupen med miiinsta möjliga marginal. Vilken historia!

Vad skönt det är att ge sig ut å springa/jogga ibland. Bara släppa det man håller på med, sticka ut i friska luften och rensa skallen. Det är just då man verkligen får ordning på tillvaron. Tankar och idéer faller på plats. Man blir väldigt strukturerad. Det är när man helt förutsättningslöst sticker ut som de bästa idéerna kommer fram. Man inser vad som är viktigt, vad man måste göra och hjärnans kreativitet ökar i rask takt. Jag var nyss ute och sprang. Nu har jag tagit tag i saker! Från att ha degat hela dagen har nu energin kommit tillbaka och jag vill göra, skapa, kreera. Synd att klockan redan är så mycket. Men det kommer en dag imorgon också, en måndag, en bra dag! =)