Eftersom det är ett sammandrag på SVT ikväll från de Olympiska Spelen, så fick jag åter lite tankar jag måste skriva ned. Kan inte riktigt släppa OS ändå, och jag kommer nog påminnas många gånger under slutet av denna vinter. Längtar till att få se våra stjärnor komma till Stockholm för att åka slottssprinten om drygt två veckor.

• En annan rolig grej är den vitryska freestyletjejen med namnet Alla Tsuper. Haha, inte konstigt att vitryssen Karnejenka åker fel i längdstaffetten när det är så det egentligen ligger till.

• Vem kommer inte sakna Jacob (Bo-A-Orm) Hård efter dessa spel. Han och Blomman har dominerat med härliga längdreferat. Visserligen mycket på grund av alla framgångar, men utan dem hade jag inte fått samma känsla framför TVn. Lite väl mycket "skidböten" blev det allt i de avslutande distanserna, men det får man ta. Hellre massa flummiga roliga uttryck än en helt kotrollerad Katarina Hulting. Ja, ta till exempel damernas curlingfinal. Hon reagerar ju knappt när vi kvitterar i tionde omgånen, icke heller när vi osannolikt stjäl poäng i skiljeomgången och tar guld. Nej, mer känslor vill jag ha! Speciellt vid sådana bragdfinaler.

• Per Elofssons tårar efter Hellners guld är underbara. En av våra största visar medkänsla och glädje. Idrott engagerar verkligen!

• OS härligaste citat, från vår mest galne guldmedaljör Björn Ferry: ”Bor man i Afrika och får sitt första kylskåp, då är det liksom en jättestor skillnad i livet, men ett andra – okej, det är bra men det är inte helt nödvändigt”. Ja, vad ska man med två guld till egentligen? =)
  

• Men... Hur bra det än gått under dessa spel får man inte glömma hur det hela inleddes. Georgiern som omkom i rodelbanan är nog det mest tragiska som hänt i OS-historien. Det viktigaste med ett OS är inte att vinna, eller ta medaljer. Nej, utan det är som Leifby säger: Det viktigaste är ATT man kommer hem – och att man INTE gör det... i en kista.

---

Nu var det dags att släppa OS en stund. Morsan, brorsan och Hans åkte Öppet Spår idag. De gjorde det riktigt bra i det svåra föret. Tydligen hade de i alla fall lyckats med vallningen. Tobbe åkte på 7h och 14min medan morsan och Hans åkte på 8h och 18min. Fina papper det i en premiärvasa. Snart är det min tur och då skall det förhoppningsvis gå ännu fortare! Men vem vet. Formen kanske tryter och föret blir skit. Men jag skall göra mitt bästa. 7 Mars 2010 är inte långt bort nu. Då smäller det!