Dario Cologna - Vinnare av årets Världscup

Då var det dags igen. Längesen sist, och nog har det hänt lite saker. Skön helg i Gävle och Ljusdal. Grym fest hemma hos Lukas och sedan Stadt. Men herregud, hur kan dom ta 140kr i inträde. Inte värt det egentligen. Fast är man hemma så sällan så är det bara att pynta ut med stålarna. Söndagen var fantastisk! Strålande sol och skidåkning. Jag älskar det!

Idag har man medverkat på en konferens I Kallhäll, om digitala samlingslokaler. Rätt intressant, men samtidigt lite jobbigt. Fast det kändes ändå rätt bra när man fick dela lite åsikter och när folk lyssnar och tar en på allvar. Man kanske är redo för arbetslivet snart ändå =) Lite kunskaper har man allt skaffat sig under året på Kungliga Tekniska.

Årets stora mål är förbi nu, det är tråkigt. Jag saknar spänning, tävling, adrenalin och sånt. Måste hitta något nytt att träna mot nu. Löprundan i onsdags kändes ganska meningslös, för jag vet att jag kommer ha fler lata perioder i sommar. Skulle jag däremot hitta något mål att träna till så är det ju lättare att hålla disciplinen uppe...

---

hur tänker andra människor?

Vilken underbart vacker dag det har varit idag. Var uppe och skejtade lite på elljusspåret i solen. Härligt! Sedan har det varit vallning. Hans har vallat våra Madshus skidor med high flour och paraffin, så nu bör de gå som bara fan på söndag. Bara vetskapen om att det är redigt vallat kommer ge en massa extra kraft tror jag :D

Kom hem från Rättvik inatt vid halv tolv tiden. Vi förlorade ännu en gång och rättvik var helt klart det bättre laget, med två edsbylirare också. Inte så mycket att göra åt. Jag är nöjd med min och lagets säsong och nu väntar mitt nästa mål, Vasaloppet alltså!

Hur känns kroppen då? -Jo, ganska bra. Lite småskvanker i axel och rygg men inget som borde störa mig nämvärt
Vad är mitt mål? -Jag vill åka mycket bättre än förra gången (7h32min). Först och främst vill jag under 7h, sedan får man se. Beror på före och väder en hel del.
Vad händer sen? -Ja, nu när bandysäsongen är slut blir det mycket lediga helger, helt underbart =) Blir nog någon helg i Ljusdal med skidåkning, någon festhelg, någon jobbhelg och kanske någon helg i Gävle... vem vet? eller vad tycker du? ;)

Strax familjemiddag här hemma, trevligt. Gäller att ladda med en massa mat nu!

Imorrn kl 09.45 bör bussen av mot Mora.

Take care people!
xox

Vi förlorade mot Rättvik i första kvalmatchen igår med 3-6 (0-4 i halvtid). Trots förlusten kändes det ändå rätt bra. Vi gjorde en riktigt bra andra halvlek och Rättvik är utan tvekan ett bra lag. Jag har sällan varit så trött efter en match som igår. Otroligt mycket skridskoåkning. Vi kan väl inte kräva några under av vårt "korpgäng" heller. Barmarken i höst var vi i snitt 4 pers på varje gång. När det blev rink ökade snittet till 7-8 spelare, sedan fick vi till slut ihop ett elvamannalag. Trots detta har vi många matcher i år spelat utan avbytare. Det har inte varit lätt, men jag tycker vi visar på mycket bra styrka och moral när vi faktiskt inte är helt avsågade i kvalet ännu. Allt kan hända, men jag har trots detta inte alltför stora förhoppningar på morgondagens returmatch i Rättvik. Hur det än går så får vi vara nöjda med vår säsong. Det har varit kul och vi har gjort bra matcher när det som mest behövs. Jag är trött och sliten, men samtidigt fortfarande taggad till match och sedan väntar ju vasaloppet.

Rättvik hemma - imorgon 19.00
Rättvik borta - 3 dagar kvar

Vasaloppet - 6 dagar kvar... =)

---

Achieving great things is definitely one way to happiness for me...

...och så vallade svenskarna bort sig såklart. Känns som Sveriges vallateam aldrig lyckas få till det när det är svårt före. Jävligt tråkigt är det! Främst med tanke på Olssons och Södergrens fina form. Kändes lite som nu eller aldrig. Hoppas jag har fel och att de kommer igen... i nästa lopp t.ex. Bittert just nu i alla fall.

För att citera Johan Olsson:
– Det blir ett jävla lotteri och det är inte alls roligt. Jag har jobbat för det här hela säsongen och så känner man efter 200 meter att man inte har något fäste.

Var i Gävle över dan igår på modevisning (Vision of the World). Gävlefrisörerna hade sin avgångsvisning och ställde till med en riktig show. Bra jobbat tjejer! Det var dans, musik och lite spex. Vad sägs om ett litet galleri med det som jag tyckte var bäst och snyggast från visningen? Bilder säger ju i det här fallet betydligt mer än mina ord:

 

 





Beklagar viss kvalitetsbrist hos bilderna, men ni fattar ju poängen. En hel del sköna frillor fick man se!

---

Var hemma hos kusin Maria innan visningen på middag. God mat, samt att jag fick träffa den berömde John för första gången =) Det va en riktigt skön kille, I approve cous! ;)

Lirade match idag, vi spelade 5-5 och det räcker troligen precis för oss att ta oss till kval, snacka om att hålla spänningen vid liv så länge det går =) Det kändes inte hundra för egen del, jag blev ganska så trött, inte samma power som tidigare, hoppas den kommer så småningom. Det värsta är dock alla (små)skador jag har :/ Inflammation eller vad fasiken det är vid fotknölen och en pajad axel. Axeln blir bara sämre, kan inte lyfta den ovanför huvvet nu utan att det hugger till och gör skitont. Fan också! Jag har inte tid med detta. Och det är ju ingen bra uppladdning till Vasaloppet direkt :( Nån som har bra koll på axelskador som kan ge mig lite tips? =)

Inga fler motgångar nu tack!!!

Jag gjorde i alla fall ett sjukt snyggt mål idag, något positivt i allt knas... =)

Det rullar på rätt bra tror jag visst, i alla fall idag har det gjort de. Fredag den 13e till trots så har jag fått ut lite krokar och hittat ett och annat spännande exjobbsalternativ. Gött! Fast hela dagen har fasiken inte varit glimrande. Värsta tjafset över ett par örhängen tidigare idag. Ojoj så fel det kan bli ibland mellan två människor. Tur det är över nu i alla fall. Synd på en egentligen så söt och trevlig person. Hoppas tiden för med sig lite bättre tankar. Hursomhelst, trav imorrn, Solvalla och V75 med Lukas och Kåre gänget, dags att va lite lucky nu Lucky Luke! Sedan match på Söndag. Var tre veckor sedan jag lira match nu på grund av lite olika anledningar, sjukt sugen, får se om formen är lika sugen som innan uppehållet och sjukdomar.

Det är precis vad jag är - så otroligt bra på att vara. En vän, som kan tala om allt. Som upskattas, men som blir lämnad ensam där emellan. Kanske trivs jag i min ensamhet. Kanske vill jag ha en divergent vänskapskrets på bekostnad av något djupare mer nischat. Men jag lyckas då inte skapa det jag tror jag vill, utan jag förblir eller går över i att bli den där jättebra kompisen. Det finns ett mönster som verkar vilja upprepa sig gång på gång.

Jakob Hellman - Vara Vänner:
(han har också gått i samma tankar som jag tror jag visst...)

Som du sa, jag kan ta och hälsa på nån gång
och du kan komma hit
Så jag hör ingen som säger till mig; "du lever på kredit"
Men hon öppnar ett fönster
och hon blåser en vind och hon
bryter min lag
Och jag ska aldrig stänga in
någonting igen - men idag har jag
suttit timme ut och timme in - inne här

Jag har suttit för länge för alla små
begrepp blir svåra och hålla isär
Jag har suttit för länge för att allt som
är kvar här är ett fotografi
Och alldeles utanför flyger hela
livet förbi

Och bara, vara vara vänner och
tala om allt vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
med varann

Du frågade mig nån gång hur jag tycker
du ser ut 
Jag sa "bra" och du undra om jag verkligen
menade det jag sa, så jag sa "ja"
Du när du tystnar ett tag det när du tittar
på mig jag måste tänka mig för
Ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör

För bara, vara vara vänner och
tala om allt vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, vara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
men vi ska bara vara, bara vara

O ibland önskar jag, att du inte sa

bara, vara vara vänner och
tala om allt vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
men vi ska bara vara, vara vänner
men vi ska bara, bara vara vänner
och tala om allt, vi kan väl tala om allt
men vi ska bara, bara, bara vara

annoyed, for no reason really, I guess.

Det har varit ett väldigt åkande fram och tillbaka i helgen. Stopp i Gävle i torsdags på vägen hem för att hälsa på och gratta Erika =) Sedan skidträning hemma i Ljusdal både fredag och lördag, samt en massa mat och fika hos mor- och farföräldrar. Det är härligt de! På söndag morgon bar det av till Orsa för att åka Orsa Ski Marathon. Lite struligt då föret på vägarna inte var det bästa, samt att det var massa köer när jag väl kom fram. Jag hann till slut få ordning på allt och loppet drog igång. Träffade för övrigt Anna där som peppade mig lite innan loppet. Första varvet gick bra och jag kände mig ganska pigg, men när man sedan skulle köra samma runda igen kändes det inte lika vasst. Då hade jag ju koll på alla tunga partier, samt att jag sedan tappade både fäste och glid kändes det som. Säkert mycket beroende på trötthet. Väl i mål var jag helt utpumpad, skakis och kall. Tror nog att mina förberedelser inte var helt hundra. För mycket godis kvällen innan och lite för lite näring i kroppen. Då håller det inte helt enkelt. Blir andra bullar på vasaloppet! =) Tanken med loppet var ju att seeda mig till vasan, får se hur det blir med den saken, men det var hursomhelst bra träning och en erfarenhet.
Nåväl, efter loppet åkte jag till Helena och Ted i Falun där de bjöd mig på otroligt god middag! Lax och pasta med pesto, yumm! Bra lagat Ted. Sedan bar det av till Gävle för att återigen träffa Erika. Trötta som få somnade vi väldigt tidigt, men vaknade desto piggare och gladare =) Nu är jag tillbaka i Stockholm och har nyss badat lite bubbelpool på gymmet för att mjuka upp min stela kropp. Jag mår finfint, men måste nu ta tag i skolarbetet som legat och väntat alldeles för länge :/

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig... ibland sker saker i ett ögonblick... kan det bli så att vissa saker händer för fort? Jag vet inte, jag hoppas inte det. Jag vill inte förstöra spänningen. Ibland gör man impulsiva saker, ibland utan att tänka. Ibland tänker man för mycket. Det finns alltid ursäkter till handlingar. Behövs det någon ursäkt? Säg mig att vi kan skapa spännade saker i framtiden trots detta. Det finns så mycket mer, tro mig! Längtar efter ditt leende...

När jag tänker tillbaka på min barndom, ser jag inte skräckbilder tydligast av allt. Nej, jag ser tillbaka på så mycket bra och fint. Det har funnits jobbiga stunder men på något sätt har jag lyckats lägga dessa bakom mig och gått vidare mot nya mål/uppgifter. Ibland får jag flashbacks från min uppväxt. Häromdagen lyssnade jag på en låt som fick mig att tänka på en semsester i kasaviken och Örnsköldsvik. Fick en så mysig känsla i kroppen. Jag vill kunna vara ett barn och få de där känslorna av att allt är möjligt och att det inte finns några hinder. Känna den där gränslösa förälskelsen till allt möjligt.

Jag har också ett starkt minne från när jag var väldigt liten, då min pappa var med oss. Det var en familjesemester på Skara sommarland, vi bodde i en stuga eller husvagn (kommer inte ihåg) en bit utanför Skara. Jag minns hur jag och Tobbe hoppade studsmatta med en cool kille vi träffat, fast som vi egentligen tyckte var ganska dryg, för han va så kaxig, säkert Stockholmare om jag minns rätt =) Sedan minns jag att pappa åkte på trav på Axevalla på kvällen. På den tiden hade jag noll intresse av trav, jag var väl helt enkelt för liten. Hursomhelst, jag minns egentligen inte något alldeles speciellt från semestern, mer än att jag älskade det där och då. Kommer ihåg att vi också var på tomteland på vägen hem =) Önskar att jag mindes mer från tillbaka på den tiden, men man får helt enkelt hålla hårt i de minnen som verkligen lever kvar.

Till allt detta... vad kommer hända i framtiden? Det finns många saker som skrämmer mig. Miljö, oljegränsen, katastrofer för att nämna några större globala problem. Detta känns tråkigt. Allt går så otroligt fort. Vem känner liksom inte att internet har funnits för alltid? Det kom på riktigt 1994, när man kopplade upp sig med modem!! På 15 år har det hänt så fantastiskt mycket grejer. Hur kommer det se ut om ytterligare 15?? Bra, hoppas jag! Jag vill vara lycklig, så lycklig som det går... med allt som händer i världen.

Nog om det nu, det är fredag kväll, jag är hemma i Ljusdal. Sitter ensam i vårt stora hus, vi har 15 grader inne, det var 11(!) här inne idag. Det är kallt, men ändå lite mysigt. Tråkigt att vara ensam dock. Igår kväll var mycket bättre, med mycket bättre sällskap. Fantastiskt sällskap! =) Aja, jag har ju i alla fall hunden som sällskap ikväll. Idag har man åkt skidor och spelat tennis. Vad skönt det är att träna och vara aktiv ändå. Man mår så himla bra både under och efter! Jag är laddad för Orsa på Söndag. Min form kanske inte är på topp, men det ska ändå bli spännande att se vad jag går för i spåren :P